Att åka till en plats som inte alls ligger långt bort kan ändå ta tid. Framförallt om man som jag sällan har packat kvällen innan och har bestämt sig för att ta med en massa urvuxna kläder för att låna ut efter Ellie. Sådant borde man ju såklart ha fixat med lite tidigare än samma morgon, men jag lever nog ännumer nu efter mottot ”ta dagen som den kommer.” Iallafall när jag kommer till att ordna och fixa med lite extra inslag som dyker upp i den annars ändå fullproppade vardagen.
När jag väl satte mig i bilen för att äntligen resa till min vän i Strömsund så andades jag ut. Det är en så skön känsla att åka bil med endast sig själv som passagerare. Nog för att det alltid är en märklig känsla att åka ifrån sin Lillan, men det ser jag bara som ett normalt fungerande tecken och det är ju faktist endast för en dag jag blir borta denna gång.
Många njutnigsbara korta pauser blev det efter vägen. Dels för att kissa (såklart) men också för att inta årets första Semla . Livskvalité’ behöver inte vara särskilt avancerat. Det kan räcka med ett miljöbyte på det enklaste vis. Nu är det nog dags för lite sen frukost efter den låååånga sovmorgonen som har gjort mig gott ❤️
