Vi har ju våra barn utspridda under dagarna då vi arbetar. De stora på varsin gymnasieskola, de små tjejerna på samma förskola (tack och lov) och den minsta grabben på fritids och ytterligare en skola. De stora sköter sig mer eller mindre såklart själva, den äldsta har ju både bil och körkort och den yngre har även han moppekort som krävs för att köra hans variant av minijeep. Så oftast är det bara de yngre tre i familjen som vi roddar och fixar för. Vi delar för det mesta upp oss efter arbetets slut. Jag åker då och hämtar tjejerna på förskolan och min sambo tar oftast svängen till fritids. Idag var det annorlunda. Idag kändes det på något vis lite extra viktigt att tillsammans åka för att hämta alla barnen. Lite känslan av att samla ihop oss alla ordentligt. När samtliga var hämtade och vi var påväg till bilen som stod parkerad en bit bort ifrån fritids, mötte vi en av våra grannar som även han skulle hämta barn. Han utbrast spontant: – Alltså ni ser ut som en hel grupp som är påväg på utflykt. (Hehe)
Man kan känna sig rik på många vis, för oss och just nu värderar vi familjen och alla fina barn vi tillsammans har lite extra högt. Vi har en otrolig rikedom på så vis, något vi som sagt värderar högt och är väldigt tacksam över.
En trötthet har dock tagit över de senaste dagarna, min sambo beskrev känslan som helt slut, ja som om han blev överkörd och jag kan faktist bara hålla med. Jag delar den känslan fullt med honom.
Just nu skulle jag önska att jag var en björnmamma som kunde ta med alla mina små björnungar till en skön plats att tillsammans vistas länge, länge på. Vilande,sovande, alla tillsammans. Hela stora familjen i ett ide så nära varandra det bara är möjligt. Att sedan när allt är lite mer klart bara få vakna upp och fortsätta att få må gott alla tillsammans ⭐️
