Det var länge sedan en vecka kändes så lång konstaterar jag redan nu en fredag med hela två dagar kvar. Jag ligger här bredvid min min stora lilla tjej sovandes och snusandes vid mitt öra. Jag kan ärligt inte förstå allt som inträffat denna vecka hur mycket jag än försöker. Många frågor som aldrig kommer att få svar och det som ger mig svar berör mig och gör mig så otroligt ledsen. Att tvingas med i jobbiga situationer som man varken vill eller är rustad för är inte roligt. Det får dagarna att verkligen snigla sig fram och särskilt när man inte säkert vet vad som väntar härnäst. Får vi lugn och ro? Kommer vi att nu få möjligheten till att slappna av och ordentligt få må bra tillsammans? Eller.. Ja frågetecknen växer sig stora inne i mitt huvud.
Jag är så väldigt tacksam att det finns bra hjälp att få då man hamnar i situationer som inte hör till det ”normala”. Instanser som kan hjälpa när man inte riktigt vet och förmår på egen hand. Jag är imponerad av familjeenheten Skeppet här i Sundsvall. Ett ställe som jag och min familj nu kommer att ha en flitig kontakt med. Det är verkligen viktigt att våga flagga för hjälp, det finns nämligen ingen som kommer att tacka dig den dagen du inser att du inte orkar mer pga. för stor påfrestning av saker som händer och sker utan att du kan rå på och framförallt rå för det hela ❤️
Håll hårt i varandra,bekräfta varandra ordentligt och glöm aldrig att kärlek kan man aldrig ge och ta förmycket av❤️
