Att baka bullar är någonting jag föredrar då jag vill ha en liten stund för mig själv. Därför måste det
ske rätt sent, ja åtminstone efter det att femåringen lagt sig för annars har jag en given medhjälpare i köket och då försvinner den där ”terapistunden” för mig själv. Ikväll ver jag inte vad som hände, men jag hade förmodligen så många andra tankar i huvudet att jag inte ens reflekterade över den stora mängd av varje ingrediens som behövdes. Alltså jag gjorde en bulldeg som jäste sig så stor att den växte sig ur bunken. Någon fler timme senare än vad jag hade tänkt mig ikväll är jag nu äntligen klar. Nästa gång går jag tillbaka till min vanliga mängd bullar. Jag får nog inte vara fullt så urladdad och ofokuserad då det nalkas bullbak nästa gång har jag nu lärt mig iallafall!
