Varje gång jag kommer till Tonhallen får jag en sådan otrolig längtan efter att anordna Framtidsgalan igen.
Nostalgi upprymmer min hjärna.
I stunden som ikväll då jag satt där och avnjöt DanceWorlds avslutning av terminen glömde jag för stunden allt hårt jobb som det faktiskt innebär att anordna ett arr. liknande min Framtidsgalan.
Det har ju faktiskt varit så mycket att jag beslöt mig för en paus på obestämd tid.
Färdig med det hela, det känner jag att jag inte är.
Om några år kanske, vem vet 😉

20131209-231435.jpg

20131209-231446.jpg

20131209-231550.jpg