Varje gång jag kommer till Tonhallen får jag en sådan otrolig längtan efter att anordna Framtidsgalan igen. Nostalgi upprymmer min hjärna. I stunden som ikväll då jag satt där och avnjöt DanceWorlds avslutning av terminen glömde jag för stunden allt hårt jobb som det faktiskt innebär att anordna ett arr. Fortsätt läsa