I bland är tillräckligt mer än nog. Jag har känt så i så många år när det gäller träningsklasser som är fasta klasser på ett schema. I flera år har jag inte ens kunnat leka med tanken att stå fast vid ett återkommande pass vecka efter vecka. Visst, det kan ha att göra med att det praktist varit omöjligt för att jag under flera år levt på annan ort varannan vecka, men i huvudsak är det nog inte det spelar in. Nej under min aktiva och verksamma tid som ägare av en friskvårdsanläggning hade jag nog lite för många träningspass per dag. Kan inte förstå hur jag fick till det om jag ser tillbaka. Somliga dagar var det nog ca fyra träningstimmar som stod på min agendan samt allt annat som också skulle göras på ett så pass stort ställe som Träningsverket då var. Varje vecka år efter år. Det var dock så många olika typer av klasser så jag såg inget konstigt med det, bara super roligt varje timme. Att jag sedan som trettioåring var lite blå utvärtes på leder och så, hmmm, varning, varning!
Bestämde mig i alla fall för att tagga ner ordentligt. Inte värt att gå under kom jag fram till i mitt någonstans stilla sinne. Inte ett fast pass har det sedan varit på sex eller sju år. Inte saknat det en endaste stund tills nu för en tid sedan.
Har numer nämligen en måndagsklass regelbundet i Timrå. Kommer på mig själv att jag bara toklängtar till klockan ska slå sju och jag får köra igång. Så härlig känsla det här. Så nytt och otroligt roligt som varit min vardag ständigt och jämt. Tänk att något man varit så anti mot en tid kan bli så härligt och energigivande på ett helt nytt sätt igen. Fast nu pratar vi om en klass per vecka, inte fyra om dagen, kan ju vara det som är själva grejen. Hoppas vi ses någon gång på golvet framöver för jag lovar att det är en äkta och bubblande känsla som jag kommer att smittar er med bara ni tar er dit!
Vi ses på träningsgolvet då 🙂