Tänk att det ska vara så gruvsamt och så himla svårt.
Eller är det mer känslan av obekvämlighet som smyger sig på? Jag,  alltid lika förvånad över mitt beteende och sätt att förhålla mig varje gång någon på ett märkligt sätt lyckas övertala mig.
Fattar inte, men hur går det till? Hur i hela friden hamnade jag där nu igen? Mitt annars mer eller mindre fungerande
”vill man så kan man mantra” sviker mig ALLTID i dessa lägen.
Ja, jag pratar nu i lägen där jag ska agera säljare. Denna gång annons säljare.

Ja men hur i hela friden gick detta till?  Samtidigt är det ju fantastiskt och för mig en stor ära. Någon tror på mig så stenhårt att jag vid vårat möte kom på mig själv att bli alldeles stum. Kändes som på film. Säljchefen själv, Sundsvalls Nyheter alldeles egna superduktige och trevlige Pierre Åberg är helt övertygad, jag fixar det!  Jamen hur? Kommer på mig själv att hitta på miljoner olika ursäkter för att  skjuta på detta för mig lite svettiga moment i den annars enbart super roliga produktionen. Råkade förra veckan lägga lite krut på ett ’litet’ event istället. Ett disco för familjen i EON arena. För mig blir ett sådant arr. så enkelt att ta tag i och så lätt att rodda i förhållandevis till att sälja den minsta annonsen som bara finns.
Alltså jag är ju väldigt  stolt över det unika som håller på att skapas. Jag kan också tillägga att min känsla för alla personer jag träffat på,  ja alla  dom som  råkat drabbats  av mig hitills på redaktionen  är lika trevliga dom som chefen själv. Så i morgon mina vänner, i morgon tar jag krafttag, gör ett seriöst försök på säljfronten. Respektlöst vore det ju annars! Ni som inte vill drabbas , ett hett tips: stäng mobiler o datorer, lås kontorsdörrarna.. annars riskerar ni att få en påhälsning i dagarna på det ena eller andra sättet 🙂

image