En längtan efter något blir ibland mer eller mindre påtagligt. Kan handla om sökandet o längtan efter en känsla, en speciell händelse,
en plats eller kanske en person…
Barnen har man en ständig en innerlig längtan efter. Det är väl den mest naturliga känslan i världen såklart, dom är ju en del av en. Varje gång det är speciella högtider eller lov av något slag och de inte ska vara tillsammans med mig har jag genom åren ständigt en otrolig tomhet och saknad. Fast jag kommer på mig själv att det blir lättare för varje år som går. Saknadkänslan finns alltid där, ja den består, men inse mer och mer att barnen börjar bli stora, därför ter sig den här saknaden o längtan på ett annat vis . Det här med varannan mamma och varannan vecka hos pappa är inte på samma sätt. Märker att ju äldre barnen blir desto mer utrymme vill de ha till att forma sina egna liv mer och mer. Lite av en frigörande känsla men att man ändå finns där som stöttande förälder är för dom en trygg oskriven lag som bara finn naturligt och är. Att man alltid som mamma och pappa finns när det gäller.
Kommer på mig själv många gånger att jag verkligen tjatar på min tonårsdotter och fina kompisar att jag vill vara med dom. Se på film, sitta och snacka om livet och bara vara., Min grabb är SÅKLART lika viktig men där är det andra saker som man försöker göra och hitta tillsammans. Vill inte riktigt förstå att det kanske inte alltid står högst upp på en 15 – årings lista, att tillsammans med kompisar umgås ”järnet” med sin mamma. Ebba brukar lite fint säga till mig:
– Men mamma, mina kompisar säger ofta till mig, vad länge du varit med din mamma idag då:-) .( Alltså i min värld alltid på tok för lite) …deras föräldrar är glada att dom möts en stund i dörren typ hihi, ja jag får väl vara nöjd och glad då fast jag egentligen vill ha mer!
Just nu toklängtar jag efter barnen, men att få ett foto skickat till sig som bara strålar välmående och härlighet gör ju mamma hjärtat både varmt och tryggt. Såklart längtar jag till måndag, men det säger jag bara tyst för mig själv.
Dom mår bra, jag mår bra…
Inser också att jag blir duktigare på att värdesätts tiden, göra något bra av stunden just här och just nu.
Livet är för kort för att slarvas bort.
Så är det på riktigt!
