Det har ett tag sedan nu men fortfarande är det så oerhört viktigt för mig att få lämna min hemmaort för att få andas och vila på riktigt några dagar. Andas och intensivt ägna mig åt mina olika aktuella projekt. Det blir lättare att göra det på en plats där jag känner mig trygg och där jag som sagt kan andas in och andas ut ordentligt. Fortfarande gör jag inte det hemmavid men det är någonting som jag ska börja jobba med mer intensivt och målinriktat igen efter sommarsemester. Till hösten ska det bli av och jag vet att det kommer att bli tufft, men min längtan efter att få bli en mer fri själ och lite mer så som jag var innan förföljelsen gör att jag med en bitter/ljuv känsla faktist kan se fram emot det. Just nu njuter jag av den befriande känslan jag här och nu känner, långt ifrån det som skrämmer mig hemmavid.
Ett par dagar räcker för att påminna mig själv gällande hur det borde vara och det jag med proffshjälp ska kämpa mig tillbaka till. Var rädda om er själva och varandra där ute ❤️
