Ett par dagar i Norra Skärgården gjorde gott. Förutom några möten där andra personer var inblandade i fredags så var det bara jag och jag själv och det maxade effektiviteten i mitt arbete om något.
Att komma iväg och att bara vara/ta hand om mig själv det upptäckte jag tidigt i mitt rätt aktiva och händelserika liv som något livsnödvändigt. För att orka vara på så måste man också vara av, en rätt enkel teori som hänger ihop. Att dessutom få vila ifrån den PTSD jag dras med och som så hårt är betingat och kopplad ihop med min hemmiljö är också viktigt att få smita iväg ifrån några dagar. Ja, tack och lov så blir det direkt en märkbar skillnad bara jag kommer utanför Sundsvalls gräns. Jag kan såklart se det sorgliga i det hela men jag väljer faktist att se det bra. På något knepigt vis så är det ju positivt att det finns en möjlighet att vila ifrån den annars 24/7 påfrestning som jag går och känner hemmavid.

Ta vara på stunderna och det fina ni har i livet. Det är någonting som jag lärt mig och en känsla som jag jobbar aktivt med att bevara varje dag. Det finns nämligen ingenting ont som inte för med sig någonting gott, iallafall i mina ögon och på mitt vis att se på saker och ting ❤️