Denna text dök upp som ett årsminne. Det är någonting som jag skrev för flera år sedan men som jag kan dela om och om igen.
”Jag fastnade för ett par dagar sedan i en repris av
American Idol.
En 19-årig grabb framförde en egenskriven låt, både musik och text.
Bara det fantastiskt i sig, men själva syftet och budskapet är mer fantastiskt än så.
Låten var nämligen en hyllning till hans pappa, en fd.missbrukare som tillslut bestämde sig för att ta tag i sitt destruktiva liv för sin sons skull!
Jag gråter ALLTID när jag ser öden som dessa. Hur oskyldiga barn ska drabbas av vuxnas dåliga val av handlingar.
Samtidigt väcks man också av något slags hopp och en ännu starkare tro på att vill man verkligen påriktigt förändra så kan man!
När det handlar om våra fina och oskyldiga barn så MÅSTE drivkraften och viljan till att förändra felval man gjort och kanske slaviskt lever efter vara så pass stark att man bestämmer sig för en totalförändring oavsett vad!
Barnen är våran framtid och visst borde väl viljan att finnas som goda förebilder i deras liv vara så pass stark att ingenting annat ska få störa och ta över?!”
Imorgon fortsätter mitt arbete med Framtidsgalan!
Jag kämpar vidare, fler hänger på och jag är säker på att många känner igen sig i min beskrivande frustration!
Ingen kan göra allt,men just ALLA kan göra något🌟