Det är väldigt svårt att förstå hur väldigt fel det verkligen kan bli för vissa i livet. Det är djupt tragiskt tycker jag i allra högsta grad trots att jag själv har blivit en slags måltavla och därför drabbats rätt hårt i detta som är just svårt att förstå. VARFÖR? Ja, det är en fråga som nog aldrig kommer att kunna ge mig ett solklart svar, men jag hoppas att jag någon gång får de svar jag söker direkt från den som kan ge mig dem, för en upprättelse är det minsta jag kan kräva kan jag ju tycka. Vad har jag egentligen gjort för att förtjäna detta onda och detta hemska som gör att jag känner otrygghet och rädsla? Parallellt med denna önskan om upprättelse, eller åtminstone en förklaring på både det ena och det andra så bygger jag upp förhållningssätt för att fixa det hela på bästa vis. Man har trots allt det yttersta ansvaret för sig själv och hur skulle livet bli om man totalt fastnar i detta VARFÖR? Att det inte alltid är lätt, det är jag först att skriva under på och ännu har det inte direkt hänt så mycket på fronten upprättelse! Ju längre tiden går desto mer tänker jag på vad är de för mening att över huvudtaget tro att det någonsin ska ske någonting sådant? Åren går liksom och det ser inte så mycket annorlunda ut direkt förutom att jag numer inte blir trakasserad, inte direkt personligen i alla fall.
Tack och lov har vi ett rättssystem som fungerar väl och det är någonting som jag är innerligt tacksam för, det hjälper mig att fungera hyfsat bra i min vardag förutom en gång per halvår. Det är ett sådant tillfälle just idag, ja det är dags att återigen ansöka om förlängning av kontaktförbud och precis allt dras upp som man precis lärt sig hyfsat bra att förhålla sig till.
Var rädda om varandra och var framförallt snälla mot varandra. I bland får man betala ett högt pris för kärlek, det har jag blivit varse om. Fast trots att jag har det väldigt kämpigt ibland så är det ändå värt det.❤️