Idag har vi skickat iväg pappa rätt så tidigt. Fotbollen har nu dragit igång på riktigt och som huvudtränare för ett herrlag i Div. 2 krävs det ju en hel del med tid för uppdraget. Vi fixar det, det går bra trots att vi numer inte har den hjälp vi tidigare haft då han suttit fast i olika fotbollskontrakt, dvs. en slags avlastning och hjälp för två av barnen varannan helg. Framtiden visar hur det blir men just nu så hjälper min mamma och pappa till ert par dagar i månaden om det krisar. Farmor och farfar får helt enkelt avgöra om de kan från tillfälle till tillfälle och PM det inte fingerar så hjälper isåfall Ellies mormor och morfar till och tar hand om alla tre. . Så länge jag känner att det här med egen tid tillsammans är viktigt och att dessutom få lägga några värdefulla timmar på mina största barn så tänker jag att det är bra. Det är ett tecken på att man vill vårda kärleken tänker jag. Vi har faktist inte varit tillsammans så överdrivet länge. Det känns faktist nästan som att det här stadier av nykärhet inte riktigt har fått tagit sin tid och fått sitt utrymme till fullo medan det i vissa stunder känns som att vi har varit tillsammans hela livet . Jag har ju tex. fått till mig två fantastiska barn på full tid. Bara att få känna deras kärlek och se hur så väldigt snabbt valde mig till att bli en nära person för dem gör också sitt till att det känns som att vi varit tillsammans så mycket längre än de här sex åren som det snart börjar att bli.

Idag har vi haft en skön dag barnen och jag. William har sålt slut på nästan alla sina Majblommor, vi har åkt för att hälsa på Jeppe då han jobbade och jag har äntligen färdigställt Lines rum 💕 (hon är riktigt nöjd vilket glädjer mig såklart) Vi har också haft besök av vårt ”extrabarn” som för ett tag sedan blev tonåring. Han har hängt och myst med oss hela dagen.

Alldeles precis fick vi veta att pappas lag vann med 2-1 så resan hem från Ö-vik kommer nog att gå bra 💙⚽️⭐️