Många saker påminner mig och driver mig så starkt i detta. Visst, beroendesjukdom är en för hemsk sjukdom men att som oskyldig bli drabbad och att helt oskyldigt komma i en beroende persons skottlinjen är inte OK på något vis. Jag tycker att man helt klart har rätten som drabbad att INTE förstå missbruk och psykisk ohälsa i stunder då man drabbas som hårdast och mest själv. Det betyder INTE att man INTE tycker att psykisk sjukdom och missbruk är för hemskt och tragiskt på alla vis. Jag står för att jag hatar att jag ska bli drabbad som oskyldig. Jag står också för att jag lider med den förnedring som detta helvete orsakar den person som drabbas av beroendesjukdom . Det går ju så fort utför och det är hemskt att stå på sidan och se på denna snabba förvandling. Ännu värre om det också finns små drabbade barn med men samtidigt skyddade utanför den hemska bilden.😔
Detta år ska jag göra någonting ännu större AB projektet Tillsammans på stan. Jag blir så väldigt mycket påmind om hur mycket det behövs. Sjukt och så trist egentligen, men ack så nödvändigt!