Jag är förvånad över att jag fortfarande håller mig vaken. Fast det är väl så att man måste ge sig själv en stund av lugn och ro för att just kunna komma till ro tänker jag. En stund för att få samla ihop sig och helt enkelt bara få andas tillsammans med sig själv. Denna dag slog nog alla rekord i att vara fullproppad av olika tider, aktiviteter och med det massor av ”måsten”. Efter gårdagen med jobb i Nolbybacken hela dagen för min del så hade jag helt klart behövt en dag med total vila. En hel dag utan några krav och utan en massa aktiviteter. Såklart fungerar det inte på det viset. Att ha barn är förenat med både krav och ansvar. Självklart så är det alltid så oavsett hur trött eller slut jag än är som förälder.
För att summera dagen från början så ni får en lite bättre bild av denna hektiska söndag:
6.15 startade ett kioskpass i Nordichallen. Eftersom William skulle spela sin fotbollsmatch för dagen redan kl. 7.30 så hängde han med sin pappa till kioskpasset redan 6.00. Jag, tjejerna och min största grabb sov kvar hemma.
Sova, ja det hade jag gärna gjort hela dagen idag som sagt men eftersom Line hade basketträning redan kl. 10.00 så fick vi inte stanna kvar i sängen så länge som jag hade önskat. Det var en trött ”mamma Annelie” som dukade fram frukosten för att sedan dra iväg till Balders för att kolla på basket. Nu var klockan 10.00
Eftersom Jeppe sov hemma hus oss så lämnade jag Lillan hemma. Ellie är en rätt trotsig och lite smått tjurskallig ung fröken nu för tiden och jag kände redan innan att jag varken hade utrymme eller tålamod för några 3-års konflikter. Jo, jag försöker verkligen att vara tydlig och konsekvent så mycket som jag bara orkar men om just orken redan innan är slut så är det ju toppenbra om man kan hitta alternativa lösningar. Jesper blev alltså min Ellie vakt. Hon var verkligen supernöjd, så det tackar vi storebror för.
Når vi väl var på basketträningen så gjorde jag upp med Line att jag skulle lämna stället en liten stund för att köpa en present till kalaset Ellie rätt direkt skulle åka på efter att träningen slutat. Ja, jag vet, det är en maximal bristande planering, men när det blir för mycket som det tenderar till att ha blivit den senaste tiden så tar jag verkligen dag för dag och löser det som det kommer. Den lilla framförhållning som jag övat mig till att ha verkar totalt ha försvunnit.
11.30 var det då dags för kalas i gympasalen på en skola i närheten av vår bostad (tack o lov) Jag blev kvar där hela kalastiden förutom de sista 20 minuterna. Eftersom jag skulle få hänga med min son för att få se revy som hans tjej är engagerad i så var det nödvändigt att handla alla tillbehör till kvällens kalas. Jag gjorde själva inhandlingen men tack och lov så tillagade min sambo det hela medan jag slappnade av ett par timmar och njöt av bra underhållning. Revyn var riktigt bra och förutom att Jespers flickvän var engagerad så var det också en kollega till mig som ingick i själva dansnumren. Hon var riktigt duktig, det var alla måste jag säga.
Väl hemma igen så var det då alltså dags för kalas. Vi firade både Jesper och Robban som fyller år med några få dagar emellan. Förutom att mina föräldrar var med på detta firande S kom även Ebba, Victor och Ebbas kompis Moa hit. Jeppes tjej Ellen var såklart också med.
När jag skriver om dagens händelser så tänker jag att det är väl inte så konstigt att man är lite trött och energilös. Allt detta som har hänt denna dag skulle ju kunna vara händelser utspridda över en hel vecka. Underbart är familjelivet, ja nästan alltid 😅
Tack dör en intensiv men bra dag❤️