Det är roligt med minnen. Just idag, ja denna dag så dök detta årsminne upp på mina sociala medier. Ett minne från våran familjeresa till Spanska fastlandet för två år sedan.
Jag hade skrivit i inlägget om min bonusdotter Line, hur lik sin far hon är. (Haha, ironiskt nog dök just den bilden med sådan text upp idag). Jag tycker verkligen det och kan inte se någonting annat. Fast det kan ju bero på att dessa två är väldigt lika till sitt sätt att vara samt att de har ett sådant alldeles speciellt band mellan varandra. Ett unikt band som är otroligt fint att från sidan bevittna. Det blir förmodligen så om man som min sambo och dottern varit med varandra mer eller mindre på full tid i hela hennes nu sjuåriga liv (sedan flickan var ca. 7 månader blev han plötsligt ensamstående förälder från ena dagen till den andra)
Du har verkligen lyckats så bra trots alla tokiga omständigheter världens bästa pappa Robert ❤️
PS. Jag sätter inte någon stickers på detta fina foto, ja så som jag brukar. Vill någon sno detta foto, ja men varsegod!! Visst, det är helt fel att göra så och jag vill både tycka och tänka att så gör man ju SÅKLART INTE! Men om det nu ändå görs så är det en söt liten tjej som i mitt tycke ser ut som en liten mini Robban som snos denna gång.
Det handlar om att andas, släppa och gå vidare. Någonting jag verkligen fått lära mig att göra för att rädda mig själv och mitt mående. ❤️