I yrken där man arbetar med människor och allra helst då det handlar om arbeten där vuxna jobbar med barn eller situationer eller projekt där vuxna kliver in i rollen att vara lite extra förebild för våra unga, jamen då krävs det väl ändå ett visst ansvar?! Det tycker iallafall jag att det gör. Om vuxna människor mässar och predikar ena stunden om vikten i att sköta sig på tex. sociala medier (för att nämna ett av mänga aktuella och känsliga ämnen) ja men då bör man väl kanske också själv ha koll på vilken ”appeoach” man har i sina olika forum?! Det spelar ju inte någon roll hur mycket man än använder snacket ”jag är ju också bara en människa” efter att ha insett att den fyllebideon man ”live” sände på småtimmarna, eller annat olämpligt material man lagt ut inte alls var så lämpligt och någonting som kanske inte reflekterades över förrän spriten gått ur kroppen. Det är verkligen på det viset att där spriten går in går vättet så mänga fredagar och lördagar ut, det konstaterat man rätt enkelt då man skrollar runt bland uppdateringar på sociala medier. Fast söndagar och vardagar är de inläggen mer eller mindre borttagna. Spåren som vittnar att de varit där kan vara något försök till försvarande text eller tvärtom, en offentlig attack mot personer som tabut ställning och som faktist reagerat.
Om man nu bestämt sig för att ta på sig tröjan lite extra och kallar sig för god förebild, hur tänker man då? Som om inte skadan redan är skedd, det om något vet ju alla, det som publicerats på det berömda ätet finns ju alltid kvar. Dessutom går ju allt att spara, det är ju också någonting ungdomar får predikat för sig, så hur tänkte man då som väl medveten ”vuxen” själv?
Det blir sällan bra när alkohol är med i bilden, det är min personliga slutsats. Vart tog moral, ansvar och ett allmänt sunt förnuft vägen? Det försvinner med första klunken som också många vuxna glatt och stolt visar för alla sina vänner. Ja, sociala medier har en stor slagkraft och spridning bland nära som ytliga vänner och nej, tyvärr, det fungerar inte på det viset att det som tas bort har aldrig existerat.
Jag är långt ifrån felfri och det är jag absolut fullt medveten om, men om jag inte sköter mig som en vuxen och bra förebild för de unga, ja eftersom jag själv har valt att ta på mig den tröjan lite extra…SNÄLLA, säg då till mig omgående. Slit av mig den tröjan omgående! Jag skulle nämligen inte kunna se mig själv i spegeln om jag inte vore sann och äkta.
Barn och ungdomar gör inte som vi vuxna säger, de gör precis som vi vuxna gör! Med det sagt, vi har ett ansvar i och med att vi kliver in i vuxenrollen.