Jag förstår inte hur det bara kan bli så fel. Gårdagen blev för mig en total katastrof. De möten jag hade bestämt missade jag. Lunchen som jag planerat tillsammans med min Robban för att diskutera viktiga saker som gäller vår framtid, ja sådant man inte vill prata om då det finns lyssnande små öron i närheten och sådant man absolut inte orkar att prata om efter barnen har somnat och man själv är trött, ja den lunchträffen som var ämnad för lite sådant snack sket sig också. Jag kom när min sambo var tvungen att gå tillbaka på sitt arbete. Nåja, vi har ju fortfarande ett kontaktförbud som gäller så vi hinner med att prata om det nästa vecka också. Fast viktiga saker för mig blir sällan viktiga. Det är ju absolut ingen annan som bestämmer att det ska bli på detta vis än just jag själv så därför förstår jag inte varför det blir så. Jag hann heller inte med att åka till fabriken för att hämta vatten som jag hade planerat. Det betydde ju också att de som beställt vatten och som jag hade planerat att åka runt till inte heller fick någonting.
Vilken dag! Den blev inte så myclet bättre av att drt jag hamnade i, de situationer som jag valde att beblanda mig i bänken också totalt kaotiska. Tack ock lov så hade jag en skön träning tillsammans med ett taggat Saxokam gäng. Det blev en bra upplevelse och som fick sätta punkt på den dagen. 