Varje dag man lever så lär man sig någonting nytt. Som det här med orättvisa och rättvisa. Man kommer ju aldrig att kunna få ett vettigt svar varför vi bor i ett land där det är så pass mycket med tillgångar så att det räcker och blir över till så många fler än oss själva. Vårat överflöd är ju stundtals enormt medan de i andra delar av världen inte ens har mat för dagen. På många platser på vår jord så lever människor i både svält och i andra katastrofala förhållanden. Detta är frustrerande! Varför denna påtagliga och direkta orättvisa? Man frågar sig ofta VARFÖR?!
Hur kunde jag just dra lotten som gav möjligheten till att hamna under så trygga förhållanden?
När det är på detta vis, varför är vi inte bara nöjda och glada?
Varför känner vi oss ledsna ibland, ja vi som har precis allt och kan köpa det mesta vi önskar och behöver?
Såklart kan man ju bara utgå ifrån sitt egna liv och sina egna självupplevda livserfarenheter och då kan man såklart mellan alla glada stunder också få tillåtelse till att känna sig lite ledsen.
Vi är alla olika människor och därför reagerar vi såklart också så olika då vi upplever saker.
Personligen har jag växt upp i en miljö där jag har varit oerhört skyddad, framförallt mot just orättvisor. Jag och min bror är uppvuxna på så vis att vi har blivit lika behandlade hällande det mesta. Så har det alltid varit och det hänger med nu även i det vuxna livet. En skyddad verkstad har vi levt i på gott och på ont. Gott på så vis att jag tror att jag är rättvis och lika generös mot de mina som jag upplevt från barnsben. En bra egenskap känner jag just nu i livet med tanke på att det lever två extra bonusbarn på heltid tillsammans med mig. Jag behandlar mina nära på lika villkor vilket är en självklarhet och det tackar jag mina föräldrar för.
Att ha levt i en skyddad verkstad har stundtals gjort mig lite chockad i det ”riktiga” livet. Tyvärr skriver jag riktiga livet för livet är tyvärr många gånger långt ifrån rättvist. Nu pratar vi inte rättvist pga. brist på mat eller andra livsnödvändiga saker, nej nu pratar vi brist på dåligt beteende och orättvisor på annat vis.
Jag frågar mig själv många gånger, varför tar man åt sig? Varför må dåligt över någonting man inte kan förändra? Varför inte bara förhålla sig och ”gilla” läget? Ja, jag blir faktist lika förvånad varje gång jag tar åt mig och bryr mig. Detta är ju en folklig sjukdom som är hopplös att rå på. Så länge man inte blir smittad ska man Kubas känna sig nöjd,stolt och glad.
Elakhet är det värsta jag vet. Falskhet också. Istället för att bete sig dåligt, är det inte bättre att berätta vad det är som gör att man väljer att agera som man gör? Det kan ju såklart bero på att man inte är medveten. Så peppar jag mig själv till att försöka tänka då jag upplever saker som gör mig direkt ledsen. Lätt är det inte, men om man försöker och försöker så kanske det blir lättare och lättare att inte ta åt dig eller att inte bry sig. Om det inte går så kan man ju faktist bestämma sig för att prata om det hela med berörda. Det är ju det absolut bästa sättet egentligen, men inte alltid kanske det lättaste. Många gånger tror jag att just ”förhålla sig” är nyckeln till att må bra och fixa sin vardag och sitt liv hur än det är ❤️