Packar färdigt, det har jag fast det var som vanligt in i det sista. En resa som känts långt bort i kalendern har nu blivit på dagen aktuell. En resa som jag tillsammans med min sambo bestämde en passande helg för och som jag därför öppnade för deltagare att kunna anmäla sig till. Det blev inte riktigt som vi planerade i grunden och det kanske är anledningen till att jag inte riktigt kommer till ro och kan sova. Även om träning i alla former är bland det roligaste jag vet så tycker jag att det känns lite tråkigt att åka iväg själv. Förutsättningarna ändrades ifrån när vi satt och planerade. Det handlade bla. om min sambos arbete där han trodde han kunde vara ledig men när det närmade sig insåg han att det kanske inte var en sådan bra ide’. (Det är ju tur att han inte bokade sin biljett när jag låg på om det som mest.) Mina föräldrar som är de givna barnvakterna för våran minsting när vi behöver, ja som alltid erbjuder sig och alltid är positiva till att hjälpa oss de gånger vi försöker skapa lite tid bara vi två vuxna tillsammans, när ingen fotboll är anledningen till hjälpen eller konferenser , träning eller kvällsjobb , de är också bortresta denna helg. Så det blev alltså inte så enkelt att få till det hela. Eftersom det är många anmälda så går det ju inte för mig att hoppa av. Det är ju tillsammans med mig de ska ha träningen. Jag agerar ju dessutom både värd och reseledare på plats. Just nu känns det lite vemodigt och ont i magen har jag. Det är jobbigt att åka ifrån Lillan helt själv och utan sällskap känner jag. Just nu sitter jag i sängen med henne liggande bredvid mig. Mellan mitt skrivande så snusar jag henne i nacken. Mitt hjärta, den minsta, stora kärleken. Det är nog också anledningen till att jag inte vill sova. Jag måste snusa och njuta och fylla på med Ellie kraft så mycket det bara går. Det är ju några dagar jag ör borta.
Någonting säger mig samtidigt att det är bra att komma iväg. Att för mig byta miljö kommer att hjälpa mig att släppa de jobbiga sakerna/tankarna som ligger på och legat på senaste dagarna. Det har varit många funderingar som uppriktigt gjort mig ledsen. Orättvisa och elakhet (medveten eller eller ej) påverkar mig och gör mig ledsen. Tack och lov har jag så fina föräldrar som jag väljer att prata med. De förstår mig och de hjälper mig, peppar mig framåt och vidare. Man kan ALDRIG förändra människor och det är väl inte vad jag tänker att man ska göra heller, men genom att öva på att förhålla sig och att skapa metoder som fungerar för att inte påverkas negativt det är en konst. Någonting som kräver övning och med hjälp att vara öppen och prata om det med människor som genuint vill en väl, ja då kommer man att lyckas också tror jag. Som det är nu så har jag väldigt svårt att fungera i närheten av de som sårar och gör mig ledsen. Att man bryr sig beror väl på att det är människor som betyder någonting för mig såklart. Funderingar om jag gjort något fela de och tokigt far ofrånkomligt runt i mitt medvetande. Om man vill att det ska bli någon form av förändring krävs ju givetvis en förståelse. Så länge man inte väljer att prata om det man känner och det som sårar och påverkar negativt så kan man ju heller inte räkna med någon förändring. Likaväl är det ju så att så länge man inte för veta om man gör någonting fel och som därför är anledningen till ett beteende så är det ju svårt att förändra sig om man inte vet. Det är inte likt mig, men jag faktist undviker att hamna i denna känsla genom att just undvika. En ohållbar taktik i längden, men för tillfället orkar jag inte riktigt någonting annat. Jag försöker just nu med att hantera så många händelser som drabbat och som gäller hela våran familj. Man får helt enkelt prioritera och jag fortsätter därför att undvika och lovar mig själv att bita ihop och inte tillåta mig bli alltför påverkad och ledsen ett tag till.
Allt ont för med sig någonting gott. Jag anser att man tar med sig mycket bra utifrån sämre upplevelser. Konkreta och dåliga upplevelser lär ju mig direkt hur jag aldrig ska vara i min tur mot andra. Ännumer rättvis och schysst försöker jag att vara mot mina medmänniskor .❤️ 