På många vis är jag så tacksam över att jag bor i  Sverige. Det finns nämligen så oerhört mycket bistånd i form av hjälp att få om jag bara är öppen för den.  Det första steget är just  att vara öppen och mottaglig.  Att våga ta emot den hjälp som faktist  finns är ju nyckeln och grunden till det hela. 

Visst, jag känner mig lite stolt över mig själv att jag greppar de hjälpande händer som sträcks ut till mig och även över andra personer som är där pga. liknande situation och bakgrund precis som mig själv… Fast mest imponerad är jag över de föräldrar, syskon och andra personer med  riktiga blodsband som tar emot denna hjälp som anhörighets center erbjuder helt kostnadsfritt. Jag önskar så otroligt mycket att fler rustades med denna insikt. Anhöriga till personer med psykisk ohälsa och missbruk, det är fler än man kan ana och även om de tragiska historierna och allas berättelser är väldigt olika så finns det så otroligt mycket gemensamt för de anhöriga och de drabbade.  Där spelar det såklart inte någon roll om man är blodsband eller ej, för är det på det viset att man befinner sig i en livssituation där det finns psykisk ohälsa och/eller missbruk i närheten på det ena eller andra viset, ja då finns det många gemensamma nämnare för alla närstående som blir drabbade. Fast just att ta sig iväg, att ta emot den hjälp som erbjuds, ja jag inbillar mig att det är ett litet större steg för en närstående med blodsband att ta och som kanske dessutom är sjuk i form av ett medberoende än för mig som är i det på ett helt annat vis. 

Ännu en intressant träff på anhörigcenter är nu alltså avklarad.  Massor med reflektioner och insikter tar jag med mig att förvalta vidare i min vardag.  Idag hade våran grupp besök ifrån affektiva enheten.  En riktigt intressant kväll, det är vad det tveklöst blev och som vanligt är jag lite tom i huvudet när jag nu kommit hem.  Det är skönt att både ventilera och fundera tillsammans med  andra personer som vet vad man pratar om.  Personer som själva  går med liknande tankar och funderingar. 

”Att inte vara den enda” känslan …..   Det är minsann en stärkande och bra känsla. ⭐️