”Hur jobbigt och besvärligt vi än har det, så är vi själva ALLTID den ansvariga för vilka situationer och vidare val vi väljer”.
Detta är en text jag skrev för några år sedan, den bara dök upp i mitt flöde då jag bläddrade igenom sociala medier. Så skönt att få bevisa både för sig själv men framförallt för andra som hår hårt åt mig av märklig anledningen att detta som jag så helhjärtat engagerar mig i är ingenting som jag kommit på pga. det jag får erfara i livet jag lever just nu och sedan drygt tre år tillbaka. Nej ironiskt nog så har jag verkat för och ägnat mig åt frågor relaterat till missbruk, dåliga val livet och dåligt mående (diverse former av psykisk ohälsa) i massor med år. Ett arbete som jag faktist också blev så pass uppmärksammad för att jag prisades till Årets Drake här i Sundsvall år 2006. Det är alltså 10 år sedan i år och arbetet drog jag med krafttag igång innan det.
Jag har alltid värnat om människor som kommit snett i livet, jag har en stor tolerans och med det en stor acceptans. Jag tror ALLTID på individen och är säkert många gånger både godtrogen och blåögd, fast jag resonerar som så att det är väl ändå bra att man är det? Någon måste ju finnas där och fortsätta att tro på att ifrån fel så kommer man väl ändå tillslut rätt?! Såklart är det en enorm skillnad på individer, det är jag väl medveten om och har blivit ännumer nu med åren. Om viljan inte finns ifrån sig själv och kanske tom. inte insikten pga. olika psykiska problem, större som mindre, ja då är det ju omöjligt att komma till rätta med sig själv och den missär som skapas både för sig själv och sina nära omkring. Om man gång efter gång blir erbjuden hjälp, att olika personer och olika myndigheter står där och sträcker ut sina händer och oberoende av varandra gång efter gång erbjuder sina tjänster, men personen lika många gånger bara avböjer och tackar nej, ja då förstår till och med en människa som jag att det blir svårt att komma till rätta med allt på egen hand. Såklart krävs proffesionell hjälp av något slag, för allt dåliga och katastrofala som inträffar lite titt som tätt bör ju föra med med sig enormt mycket med ångest också som bara de i sin tur bör bearbetas med hjälp av proffesionella och utbildade personer. Det är ju också väldigt sällan det bara är individen själv som blir drabbad av de tokiga valen som görs, nej många andra får ju också lida av det som händer och sker och det förstår man ju såklart, den biten blir ju otroligt jobbig att handskas med. Ja de tillfällen som personen snuddar på eller helt kommer i kontakt med den insikten. Finns det dessutom små barn i blandade, ja då lär det ju vara ännu tuffare. Jag har lyssnat på många dokumentet den senaste tiden och många som varit där, ja i det sjuka och det destruktiva livet, men valt att jobba sig ur det av olika anledningen, de tycker att en av de jobbigaste bitarna att både genomgå och att måsta kämpa med var just all den ångest allt fört med sig. Ångest vad man åstakommit med och mot sig själv och mot alla andra som direkt blivit drabbade.
De som lyckas, de som kämpar för det rätta, de som lämnar det destruktiva och dåliga bakom sig, de som slutar att peka mot alla andra och spy än den ena elaka saken efter den andra mot helt oskyldiga människor… de personerna är för mig riktiga hjältar. Från fel har man nämligen alla möjligheter till att komma rätt. Det är någonting man helt och hållet kan bestämma själv, eller ENDAST kan bestämma själv. Har man inte förmågan själv så finns det oerhört många runt omkring som sträcker ut sina händer. Greppa dem och det är en god hjälp och början till en resa mot ett friskare och värdigare liv. Alla som varit i det och tagit sig ur det tycker att det är värt det ❤️