Tänk, det är oerhört snabbt som man kan släppa en obehags känsla trots allt. Jag är  så glad att jag fick möjligheten att påminnas om det och att påriktigt känna det. Synd att man ska behöva resa bort för att det ska vara så, men det är  bara att acceptera, så ser livet ut just nu! Att acceptera är däremot stor skillnad till att i sitt huvud tycka att det är OK på något vis, för det tycker  jag INTE och kommer aldrig att göra. Med det sagt så kommer jag att fortsätta att kriga för min rätt att bestämma över vad jag tar mig för i mitt liv och i min vardag.  Kämpa för att ingen annan människa ska kunna ta i från mig den rättigheten. Att acceptera handlar för min del i mitt läge just här och nu om att lära mig att förhålla mig till det som faktist sker. Säkra upp så inga andra små oskyldiga blir drabbade på det vis jag blev tex. en helt vanlig dag på stan’ under försommaren.

I Prag tog jag långa promenader. Vistades i affärer helt avslappnat och mötte människors blickar istället för att stirra ner i marken eller bara ”flacka” runt med mina  ögon. Jag kollade inte en endaste gång över axeln, inte i ett oroande syfte i allafall. Det var en helg i rent lyxigt syfte och för mig så välbehövlig på många vis. Jag fick känna på att vara mig själv för några dagar igen.  Den sociala, alltid glada och tillmötesgående mot andra människor, ja den personen som alltid hälsar på för mig kända som okända personer infann sig.  Jag fick tillbaka en del av mig själv för ett kort ögonblick och som jag njöt❤️