Något jag grubblar och funderar massor kring är människors olika beteenden. Anledningen till det är nog helt enkelt för att  jag tycker att det ör så otroligt intressant. Jag minns hur jag fick intresset för att fördjupa mig i ämnet psykologi  och beteendevetenskap redan under min tid på högstadiet. Jag älskade att läsa alla olika typer  av böcker som handlade just om människan och dens  beteende. Vad grundar sig vårat beteende i? Är det arvet som spelar in, miljön?  Vad har den starkaste inverkan på oss, eller är det helt enkelt mixen av allt som formar oss till att  vi blir den människa  vi är.

 Intressant är det helt klart och någonting man inte kan fundera och grubbla kring nog mycket anser jag. Jag har alltid ansett att det är viktigt för barn att ha stabila vuxna omkring sig med sunda och friska värderingar. Vad är då det?  Ja sunda och friska värderingar? För mig betyder det att det ör viktigt att man som vuxen vågar vara obekväm då det behövs. Visa våra barn och framförallt ge dem verktyg till att förstå vad som är rätt och vad som är fel. Det är kanske gulligt (?!)  att som liten gråta då man inte får som man vill, men det är inte gulligt i så många år. När gråt sedan övergår till hysteri eller diverse hot om man inte får som man vill, nej då är det inte på något vis gulligt längre. Ett barn som är 13 eller 14 år ska väl inte öppet få stå och röka tillsammans med sina  föräldrar, det är  väl ändå inte så sunt och vad leder det till sedan? Sådana historier får jag till mig och det känns verkligen så hemskt. Att man kanske tillåter sina  ynglingar  festa fritt  tom. utan kontroll hemma i bostaden för att man väljer att åka därifrån kanske med tanken:  ^det vi inte ser  finns inte och då behöver vi heller inte inte prata om det^.  Vad blir då nästa steg,  och nästa och nästa?  Kommer våra barn någonsin att bli självständiga och starka individer om de aldrig råkat på en motgång i sitt  liv?  Med motgång menar jag något så enkelt som ett NEJ någon gång i sin uppväxt. Jag tror iallafall  att  många individer som inte fått  lära sig vad som är rätt och vad som är fel gärna ser hur hela världen enbart  kretsar kring dem. Det finns så många exempel på hur vissa människor  spyr ur sig elakheter om andra, kritiserar och tycker och tänker på ett öppet och  mycket anmärkningsvärt vis, men som så fort de själva blir ifrågasatta eller kritiserade bryter samman totalt. Plötsligt träder självömkan in och tar  plats.  Fokus blir då att fundera över hur någon kan vara så fruktansvärt elak, hur kan man säga så, usch och fy osv. osv. Alltså, ena stunden är det OK med elakheter ja när de kommer ifrån personen själv riktat mot andra, medan  i nästa stund då personen själv blir ifrågasatt eller kritiserad , nej då är det inte alls ok eller roligt på något vis. Här krockar det för mig. Hur kan det fungera på ett sådant vis och vad händer i en sådan här människa som agerar så? Är han/hon  inte medveten om det? Är denna individ  kanske skadad eller sjuk på något vis?  Har han/hon  inte fått de rätta verktygen från sunda och friska vuxna omkring sig?  Eller är det en salig mix av det hela!  Ja sådana saker kan jag ligga och  fundera på ofta. Det är ju någonting man ständigt stöter på i sitt liv. Tidigare på håll men numer också rätt nära. Fast  hur det än ligger till så är det bara människan själv som bestämmer vad och hur man går vidare. Att fastna i saker som tex. droger eller andra dåliga saker och att då skylla på att det ör resultatet av sitt förflutna tror jag ör det sämsta som kan hända. Vem drabbar det?  Jo både sig själv och andra helt oskyldiga som finns i närheten. Jag har själv aldrig  varit i denna situation, endast som åskådare så jag kan inte helt fullt vara  ödmjuk i frågan, men jag arbetar däremot med många människor i mitt projekt Framtidsgalan som med sina   historier stärker att man faktist kan fundera och tänka som  jag faktist gör. Av fel har man nämligen  alla möjligheter till att komma rätt. Att våga släppa  det förflutna och att fånga stunden med dens möjligheter just här och just nu tror jag är nyckeln till att lyckas och finns bara viljan tillräckligt mycket så tror åtminstone jag att man kan förändra någonting dåligt till någonting bra för sig själv och sin omgivning. Vill man bara tillräckligt mycket så tror åtminstone  jag att det går och det finns massor av bra hjälp att få bara man är öppen för att ta emot den.        

Jag grubblar nog inte mer för ikväll, sov gott ✨ 

 

En tanke på “Lite funderingar”

  1. Det var ett härligt och sunt grubbel om människan tycker jag. Mycket läsvärt.
    Delar åxo din uppfattning om saker och ting.

Kommentarer är stängda.