Det här med att upplysa om saker som händer i livet, att vara privat och ärlig samtidigt som man inte kanske ska lämna ut sig allt för mycket?! Vart går gränsen?  Vad är OK?  Vad är inte OK! Jag personligen  föredrar ärlighet. Jag tycker att det är viktigt att prata om saker, speciellt lite mindre vanliga företeelser, saker som drabbar långt ifrån alla men som kanske hjälper de som är drabbade och befinner sig i liknande situation. Det var tex. inte så länge sedan min sambo blev ensam vårdnadshavare för sina barn, en process som varit väldigt lång och som slutade i en domstolsförhandling vilken jag inte med ord kan beskriva hur den var. På något vis är jag ”glad” att mina stora barn fanns med mig den långa dagen som åhörare tillsammans med mig. Vi delar fortfarande bilder (upplevelser) ifrån den dagen. Det blev på något vis så surrealistiskt. Nej, inte verkligt på något vis. Tragisk och sorglig är de rätta orden att sätta på den dagen, det är vi alla rörande överens om. Det är verkligen så illa att det ska behöva gå så långt, fast nu är det tack och lov klubbat och klart. Nu finns det på papperet och vi andas alla i stunden lite ut. Såklart väljer jag att prata om detta just för att det hjälper mig att bearbeta allt som händer på vägens gång,  (Rätt många märkliga händelser dessa år vill jag lova),  men också för att hjälpa andra att bli stärkta i liknande jobbiga situationer som sagt. En vårdnadstvist är ju allt utom rolig! Det handlar ju om oskyldiga och ovetande barn många gånger. Domen kom iallafall för några veckor sedan och i samband med det beskedet bestämde vi oss rätt snart att alla tillsammans, hela våran fina ”cirkusfamilj” skulle åka och bara vara med varandra en vecka på Teneriffa. Pga. de speciella omständigheterna och det vi alla under lång tid gått igenom så fick vi alla ledigt. Mina stora barn ifrån gymnasiet och vi vuxna fick tveklöst en beviljad semestervecka. Såklart pga. att vi är ärliga och öppna med det vi genomgår. 

En semestervecka är nu över  och nu är vi hemma i vårat fina hus igen. I vårat hus där någon/några bestämt sig för att göra inbrott. Nedervåningen är genomsökt! Det känns verkligen så illa och det är vid ett tillfälle som detta som jag tvivlar lite på det här med sociala medier.  Jag har ju bloggat lite och lagt ut bilder varje dag  ifrån våran semester  både på Instagram och Facebook. Många får direkt koll på vad man pysslar med och vart man befinner sig vilket för mig bara ska ha ett gott syfte.  Jag vill nämligen inte tro att det är så, ja att dessa olika uppdateringar på diverse olika sociala medier är anledningen till att någon passat på och hemsöker oss. Det är verkligen inte klokt att det är någon/några som kan komma på att göra så oavsett!

Usch vad illa det är med människan ibland 😳  Nu kom man ju utan tvekan tillbaka till verkligheten direkt. En verklighet som prövar mig och min familj lite, lite extra känns det som!