Att stå på nära håll och att se barn bli svikna gång efter gång är förmodligen det som absolut berör mig mest illa av precis allt jag kan komma på. Galet ledsen,frustrerad,arg ja precis allt blir jag samtidigt i en mycket frustrerande mix. Jag kommer ALDRIG att förhålla mig till det.  Mest varje dag blir jag påmind om hur viktigt det är att släppa på sitt EGO.  Att släppa på det här med ”mitt” och ”ditt” är en förutsättning för oss alla hyfsat fungerande vuxna, för det finns nämligen många, många barn som inte alls har den självklara mamman eller pappan att identifiera sig med. Tänk så många vuxna som fullständigt skiter i sina barn av diverse olika anledningar. Oavsett anledning, ja att man väljer vägar som gör att barnen drabbas eller ofrivilliga händelser så är det alla våra andras vuxnas skyldighet att hjälpa till och att finnas för de barn som blir drabbade. Där tvekar jag inte en sekund att rycka in såklart,  men det finns tillfällen då även en person som jag går undan, blir ordentligt arg och ledsen i en laddad mix.  Ibland  så önskar jag så innerligt att energitjuvar skulle kunna  tänka sig att ta en liten paus. Eftersom det mer är en önskan och något jag förstår INTE kommer att slå in så tar VI istället en välbehövlig paus. Våran familj behöver en ordentlig semester tillsammans och på den åker vi om ett par dagar. Det kan verkligen inte komma mer lägligt än just nu. Vi tar alltså en liten välbehövlig paus ifrån våran vardag just här och just nu. Förhoppningsvis kommer vi tillbaka både utvilade och  stärkta tillsammans.  Det finns trots allt en hel del bra saker att både tänka på och att se framemot. Det gäller att inte släppa det positiva. Fokus ska ligga där och ingen annanstans.🌟