Visst jobbar jag en del, men mammaledigheten tar fortfarande över hand och det är verkligen underbart.
Så här skulle jag kunna tänka mig att ha det lång tid framöver.
Det enda problemet med det i mitt fall är att det förmodligen skulle födas alldeles för många nya projekt. Åtminstone i tanken.
De flesta som känner mig vet att många av mina idéer genomförs förr eller senare, det handlar bara om att hålla fast vid tanken tills det är läge för genomförande.
Framtidsgalan är ett bra exempel.
Ett projekt som länge fått vila men som nu aktivt ska få nytt liv igen.
Åtminstone om jag får bestämma 😉 .
Tiden i skogen under mina promenader tillsammans med min bäbis får mig verkligen att fundera.
Jag reflekterar kring det mesta som inträffar i mitt liv och runtomkring just nu.
Pusselbitarna börjar falla på plats en efter en och det känns som om saker omkring mig som sker där både alkohol och droger finns med som en gemensam nämnare i skolan och på nära håll hjälper till att blåsa nytt liv till mitt vilande men ständigt aktuella och viktiga projekt Framtidsgalan.
Underrubriken har alltid lytt:
För en drogfri värld, också den en viktig mening som tyvärr ständigt är aktuell att arbeta för.
Det positiva för min del, ja om man krasst får se det egoistiskt för mig och mina största barn är att inse vilken tur de (vi) har som har en så otroligt bra pappa.
En person som fungerar att helt fullt dela föräldrarskapet med trots att vi lever som skilda.
Delad vårdnad har vi alltid haft och såklart ska det vara så då ansvaret tas lika mycket från båda.
Det ser inte alltid ut så.
Något jag också bevittnar på nära håll och därför påminner mig själv att jag som sagt är otroligt lyckligt lottad som tillsammans med barnens pappa fungerar som bra förebilder åt våra gemensamma barn trots att vi är separerade.
