Idag känns det som om det var flera dagar sedan jag påriktigt var mammaledig med Lillan.
Hon föddes ju i maj och då hade vi några dagar som vi var tillsammans bara vi och pappa Robert. Därefter följde en lång semesterperiod då alla var hemma.
Semester betydde sena kvällar för alla. Dagarna blev därför både intensiva och långa.
På slutet av den här åttaveckors perioden ska jag ärligt säga att jag riktigt längtade tills dagis, skolor samt jobb för sambon skulle dra igång.
Mammaledigheten kändes lockande. Tid för bara Lillan och mig.
Vi hann smaka på det nya livet några dagar innan det blev lite ändrad planering igen.
Dels jobbar jag några timmar mitt över dagen ett par dagar i veckan men övriga dagar har det varit tid till att vara hemma med fler barn pga. planeringsdagar på dagis och så sent som förra veckan blev det hemmavistelse med sjuk fyraåring de dagar jag inte själv haft arbete.
Så äntligen idag har jag fått känna på hur en riktig mammaledig dag är.
Jag och Ellie har inte haft något planerat efter några andra än enbart oss själva.
Måndagar, onsdagar och förmodligen torsdagar kommer att vara så framöver.
Känns otroligt lyxigt och något jag verkligen känner att jag kommer att ta tillvara på.
Det kan hända att jag anordnar någon aktivitet för andra mammor och bäbisar någon av dessa dagar, men enbart om Ellie gillar ide’n.
Jag tror att jag förstår vad det här med mammaledighet betyder efter denna dag och jag gillar det skarpt!
