Jag tänker inte så mycket på det själv ja då det handlar om mig själv. Det är alltid lättare att se på andra. Fast visst förstår jag någonstans vilken viktig roll man ändå spelar i livet som ”extravuxen” där det är små barn inblandade. Små barn som inte är sina egna men som bor näst intill helt och hållet hemma hos oss.
Förebilder är viktiga och att vara en hel familj då det dessutom kommit en ny liten medlem till oss tror jag länkar ihop och lagar tillvaron lite bättre.
Som barn väljer man ju inte hur livet ska se ut, det är vi vuxna som avgör, och våra val (sjävvalda eller ej) får våra små därefter lära sig att leva med.
Har man inställningen att göra något bra av sin situation så blir det också tillslut bra. Det tror åtminstone jag.
Med den rätta gnistan och i den rätta energin så händer det plötsligt.
Jag mötte tillslut min livskamrat och han har precis som jag alltid tanken på att göra något bra av saker och ting oavsett utgångsläge.
Såklart är det just därför vi mötts och kompar rätt bra.
Det är jag alldeles övertygad om.
Jag tycker att det gått rätt smidigt ända från start. Det är väl mer att få ihop livet och att bli överens om regler osv. som sätter oss vuxna på prov ibland, men det är nog inte unikt enbart hos oss icke kärnfamiljer.

För ett par dagar sedan tog jag med minstingen (inte babyn) till Birsta.
Spontant tjejmys stod på agendan.
Det är ju midsommar och såklart måste vi ju inhandla fin klänning:-)
Fika gjorde vi också och det var då det verkligen slog mig hur enkelt det kan vara men hur mycket de här små lyxiga stunderna i vardagen betyder för de små. Denna gång var det flickan och jag som sagt. Vi fikade länge och vi hade verkligen supermysigt.
Att shoppa, snacka och att fika, det gillar vi tjejer!

20140620-075256.jpg

20140620-075310.jpg