Jag tänker rätt ofta på vilken tur jag har som har de föräldrar jag har.
Som barn väljer man ju inte direkt vart man hamnar och därför blir ju förutsättningarna och vidare livsöden såklart väldigt olika.
Mina föräldrar är helt fantastiska på så vis att jag ALLTID kan räkna med dem.
Som tex. igår.
Min son blev hämtad efter skolan för att inhandla en ny hockeyklubba som behövs inför helgens stora hockeydrabbning.
Därefter skjutsades han till oss i Hagahuset dit också dottern kom efter skolslut.
Mitt hus är vi tyvärr inte så ofta i och det kan jag ärligt sakna.
Det gör mina stora barn med tror jag men vi hanterar det eftersom det är väldigt nära till flytt nu.
Lösningen för tillfället är att vi så ofta som möjligt samanstrålar med Robert och hans små barn hemma hos honom. Äter tillsammans, umgås en stund för att sedan åka på träningar på varsitt håll. Vardagen ser väldigt mycket ut så och eftersom Robert har fullt upp med sina barn mest hela tiden så har jag tur som har mina föräldrar till hjälp när jag inte räcker till.
Såklart mina barn behöver oss två tillsammans lika mycket som de små barnen. Familj och samhörighet är något jag inbillar mig att alla mår bra utav och det är viktigt att komma ihåg.
Här får man försöka dela på sig och räcka till för varandra från alla håll så mycket det bara går.
Har man en ny familjesituation, ja då blir det ju självklart så att ett nytt tänk i vardagen måste till.
Vi är väl inte riktigt där ännu och det är ju inte så konstigt med tanke på att vi kommer från helt olika vardagssituationen med lösning för våra respektive barn på helt olika vis.
Mina tonårsbarn har alltid som mindre varit varannan vecka hos sin pappa och varannan vecka hos mig. Nu som tonåringar väljer dom lite hur dom vill och hur det passar och jag märker att dom gärna sover hos pappa oftare nu men träffar oss så ofta de bara vill och kan.
Såklart det är en stor omställning för de att komma in i en ny situation med småbarn. Dessutom inte i sin hemmamiljö. Eftersom min blivande sambo har ett upplägg för sina barn långt ifrån mitt varannan vecka så anpassar vi oss såklart efter det.
Ibland brister planeringen och då som sagt är jag så överlycklig att mina föräldrar finns.
Sonen ville såklart äta och umgås med oss alla igår så efter den inhandlade klubban så skjutsade morfar såklart honom till oss.
Han var väldigt noga ned att han ville sova hos mormor och morfar. Han tycker det är lugnt och skönt i Bergeforsen. Ladda inför matcher som ska bli med TV Pucks grabbarna.
Första drabbningen med laget sker ju idag.
Avresa tidigt på morgonen.
För att mina föräldrar skulle slippa att agera taxi så många fler gånger den dagen så bestämde min fina Robert att skjutsa honom till mina föräldrars hus efter han nattat sina ”små” barn.
Det vet jag är något min grabb uppskattar.
Lite egen vuxentid tillsammans med någon som verkligen pratar samma språk då det både gäller hockey och fotboll.
Just denna kväll tog nattningsproceduren extra lång tid så min grabb bestämde sig för att ringa sin mormor och morfar.
20 minuter senare knackade det på dörren och taxi Bergeforsen var redo för att hämta upp sin resenär.
En sömndrucken och fredagstrött pappa kom från övervåningen strax innan och fick bara landa skönt i soffan istället för att hoppa in i en kall bil.
Ja, mina föräldrar är fantastiska på många vis.
Dom förstår att deras hjälp är nödvändig många gånger nu,
Med tiden kommer allt bli bättre för våran stora familj, det vet jag!
Vi måste bara lära oss hur det är och hur man gör för att räcka till lite mer för varandra.
Dessutom flyttar vi till ett gemensamt stort hus och där inbillar jag mig att allt kommer att bli så mycket enklare. Det viktigaste av allt, där kommer alla att få känna sig hemma!!
