Sist jag åkte norrut var när jag tillsammans med mamma pappa och mina barn åkte till min farmors begravning.
Det riktigt högg i mig när vi närmade oss Högakustenbron igår.
Min fina farmor som i morgon skulle har födelsedag. Så glad att jag firade den ordentligt med henne förra året. Första gången då på länge som jag tog mig ordentlig tid till att vara där i Kramfors. Jag vet anledningen, det vet farmor också. Det pratade vi om på sjukhuset innan allt var slut.
Oj vad jag saknar henne. Så ledsen att jag många gånger valde bort att åka dit pga.min då valda livssituation. Sällan på hemmaplan, om hemma mer regel än undantag ensam tillsammans med mina barn.
Gillade inte det. Ville inte att farmor skulle se mig missnöjd/ledsen så därför undvek jag ibland att åka dit de senaste åren.
Flitig telefonkontakt hade vi alltid.
Önskar att farmor fått se och träffa mig nu. Lovar att hon skulle vara nöjd, precis som jag börjar känna mig med livet igen!
Saknaden är total, men tron om att det finns en stad åvan molnen som man sjunger i finaste farmors favopsalm, ja det tror jag på!
Så grattis bästa. Tanken på dig gör mig varm, du gör mig glad 🙂
Du är föralltid för mig en ledstjärna och bästa vän!
