Länge sedan jag besökte gymmet nu, ja dvs. ett besök enbart för mig själv. Inte Personlig Träning för någon annan, ingen gruppaktivitet för några andra, bara en timme för mig själv. Idag gjorde jag alltså det. En härlig genomkörare på en timme. Nöjd och glad som alltid efter en icke plågsam och påtvingad träningstimme mår jag gott i både kropp och knopp. Det såklart för att jag just tycker det är väldigt skönt och väldigt, väldigt roligt. Måste vara jobbigt när det här med tränig blir ett tvång istället för en livsstil. Då kan ju aldrig de här dagarna när man inte tränar, de dagar då man väljer lata slappartag istället bli annat än plågsamma och dagar fyllda av dåligt samvete. Vill kropp och knopp vila, ja men då ska man väl må bra av dom signalerna?! Misstänker att om man gör träningen till en del av sin vardag, då slipper man också den här ständiga plågan av dåligt samvete. Vet inte när jag var på gymmet senast och det för att det inte är så viktigt att hålla reda på för mig, har förmodligen fyllt mina dagar av andra mer viktiga och i stunden roligare saker. Träning är ju inte bara klasser och svettiga gympass..nej träning kan ju lika väl vara att ta de här promenaderna till jobbet och lämna bilen hemma, välja trapporna upp till kontoret, trappan istället för rulltrappan i köpcentrat, parkera bilen långt ifrån affärens ingång osv….Jag inbillar mig att om man tillför lite friskvårds tänk i sin vardag, ja då tillåter man sig också med gott samvete vila när kroppen och knoppen skriker efter det. Så fungerar ialla fall jag! Visst, nu är träning en del av mitt jobb, men lovar att jag ALDRIG skulle arbeta med det om det inte var en sådan stor och rolig del av mig!