Att se sig i spegeln är väl vissa dagar lättare och andra dagar svårare. Alla har vi väl våra Up and Downs, hör liksom vardagen till. Lyckliga o enkla episoder varvar med lite vardagsbekymmer som man såklart beroende på omständigheterna tacklar på olika sätt, på sitt mer eller mindre valda sätt. Dagsformen sviktar som det också så fint kan heta och det tror jag vi alla känner igen. Min grundregel, mitt livsmotto för mig själv och mot andra är att aldrig göra något med onda avsikter och med det inte försvara misstag även jag gjort, nej en förklaring till sig själv för att ändå på ett ärligt sätt just kunna se sig själv i spegeln varje dag.
Så blir man från nyheterna matad med info om döds skjutningar m.m m.m..
och undrar för sig själv.
Hur ser man på sig själv i spegeln en sådan gång?
Hur tänker man, hur står det egentligen till?!
Kärlek i massor, det kan ALDRIG bli för mycket av den varan. Vi får inte ge upp, men ibland och rätt mer ofta undrar man ju i sitt hyfsat stilla sinne, vart är våran värld påväg??