De senaste åren tycker jag att jag har bevittnat  så mycket missär på nära håll. Bara exemplet på hur många suspekta personer jag sett i diverse butiker, hur jag tillkallat väktare och tipsat om konstiga saker som håller på att hända. Med konstiga saker menar jag klassiska stölder. Vid ett tillfälle (ja för att beskriva en av många händelser i butik) så stod en person framför mig  och satte på sig en del mössor. Ja personen tryckte nog på sig två eller tre stycken innan luvan på hoodie jackan drogs över som en ”täck mantel”. Jag var rätt snabb på att bege mig till kassan för att betala och såklart berätta för den expediten vad som precis utspelade sig runt hörnet i närheten av kassalinjen. Jag tycker ofta att jag stöter på både vakter  och personal som har span på personer som dyker in i butikerna. Visst, bra att det fungerar  så, men så fruktansvärt förfärligt att det ska behöva vara på det viset. Usch och fy!   De som jobbar i butiker gör ju ett oerhört bra jobb.  Att bara veta att det precis när som helst kan dyka in någon som inte lärt sig att skilja på vad som är mitt och ditt, ja det måste ju vara så frustrerande att varje dag på jobbet behöva fundera över att det ska kunna ske. Igår när jag var på stan’ stod ett ungt par framför mig och skulle betala sina grejer (vilket var bra i alla fall.)  Tjejen var så borta (påverkad) att hon inte visste vad hon höll på med. Tog en del sidosteg åt alla riktningar och hon som stod bakom kassan bara inväntade tålmodigt. Hon sa ingenting. Nu var det på det viset  att jag hade min dotter med mig, det var också anledningen till att jag inte sa någonting, men ALLVARLIGT?!  Är detta en sådan vanlig syn för personer som arbetar i butiker att man inte reagerar?  Eller fanns det annan anledning till en absolut noll reaktion?  Jag blir alldeles chockad och beklämd.  Jag diskuterade det med min dotter på vägen ut från affären. Hon sa inte så mycket, hon vet hur jag fungerar och hon vet därför att jag måste få ”kräkas” ur mig min frustration i frågor kring detta  som vi har väldigt nära oss precis alltid och överallt. Hur kommer vi åt denna problematik?  Det känns så  svårt när inte ens basic ”att skilja på mitt och ditt” inte ens finns! 

Tror att jag måste ut på en prommis i skogen för funderingar som dessa knycker massor av energi!