Började fredagsmorgon med att hänga en tvätt jag slängde in i sent inatt när jag kom hem från lite roligt torsdagsnöje. Grabben ska på fotbollscup så jag tänkte få rent det sista, sista hade jag tänkt. Denna in i det sista planeringen gick i vänlig ordning sådär.! Error med sjäkvlysande röda bokstäver liksom hånblinkade mot mig när jag för en stund sedan mötte tvättmaskinen. Så som det varit flera andra gånger när jag snabbt kastat mig på telefonen och ringt min pappa, fixar Micke ( killen som bodde här tidigare och som ingick i husköpet 😉 ) eller frågat min kluriga trettonåring när han finns till hands hemma. Pappa har dragit till fjällen, Micke är antagligen på jobbet och sonen påväg till skolan och…ja, fotbolls strumpor, extraställ m.m MÅSTE bara vara OK och det nu på direkten.
Erkänner att i det här fallet är jag väldigt vrång. Visssa grejer i hemmet bara vägrar jag att ens försöka mig på. Det är ju som sagt så enkelt att använda sina livlinor. Ja ringa en ’vän” principen.
Så här har jag fungerat i alla år jag bott själv, börjar bli mer än fem år som ensamstående, men så har jag snälla hjälpande manligahänder att rätt enkelt tillgå som sagt och för det mesta rätt nära till hands.
Idag tog jag saken i egna händer. Skillnaden var att nu stod jag alltså inte med armarna i kors och kikade över pappa’s eller ” fixar” Micke’s axel, nej nu krafsade jag ut hårnålar, bygel från bh och annat smått och gott själv. Hemskt att säga och ja jag skäms lite med detta tillkännagivande men känner mig verkligen super duktig som har klarat detta alldeles med mig själv och på egen hand denna gång.
Om det var svårt? HeHe , inte direkt! Det svåraste var nog att komma över själva grejen att inte ringa på hjälp som jag brukar, innan jag ens själv försökt lösa de ofta simpla problemen . Jag vet knäppt, men alla har vi ju våra grejer..
Nu ska jag fortsätta dagen med att göra något jag vet att jag kan och är hyfsat bra på. Möte angående mina projekt och sedan följer ett mycket roligt och helt klart annorlunda persoligtränings uppdrag;-)
