Att vara en stor människa är för mig en person som är en ordentlig kompis med sig själv, någon som är medveten om och fixar livet med alla sina sidor, både bättre och sämre och därför också tillåter andra att få vara sig själva fullt ut och på riktigt uppskattar sina medmänniskor just för den anledningen.
Vi som har möjligheten och lever i livet med att uppfostra barn till att bli fina medmänniskor borde samtidigt passa på att rannsaka oss själva lite bättre och aktivt ställa oss frågan:
”- Är jag den där stora människan?” Eller är jag den personen som pratar dåligt om andra eller förminskar andra för att på så vis höja mig själv”?
Genom att aktivt utmana oss själva tror jag leder till en ökad medvetenhet och på sikt så tror jag att det skapar en så mycket finare och snällare värld.
Att höja sig själv genom att sänka andra är inte den rätta strategin tänker jag och det är väl inte någon metod som vi egentligen vill lära våra barn….eller?
Eftersom barn ofta gör som vi gör och inte som vi säger så är det nog bra att vi vuxna börjar se över oss själva lite mer och lite bättre. Mer medmänsklighet och snällhet till folket vetja”❤️
Det måste också vara så jobbigt att leva i och efter sina egna lögner. I den verklighet som man själv skapat och som kanske egentligen inte överensstämmer särskilt bra med den sanna bilden. Extra jobbigt blir det nog framförallt när saker och ting kommer ikapp och då det som ljugits ihop under lång tid ifrågasätts ifrån många olika håll….. fast det är ju en alldeles egen historia i sig det.