De senaste dagarna har jag tvingar mig att läsa varenda textrad som är skriven om den stackars lilla oskyldiga flickan som åter hamnade där hon inte hörde hemma på något vis. Vi måste prata om detta. För många icke biologiska föräldrar, men som ändå blivit 24/7 föräldrar av olika anledningar lever med en ständig ”tickande bomb” känsla. Det spelar inte någon roll vilket tungt beslut man än har med sig så finns den ständiga oron där och en sådan här mardrömshändelse gör ju så man totalt kapitulerar. Hur kunde det bara få hända 😢 En förälder är inte en förälder om den inte kan vara en förälder. STOR FET PUNKT
