Jag var på stället där alla papper förvaras(nej dem har vi inte hemma, de finns på ett ställe väl dokumenterade. En stor låda gällande oss vuxna och en med alla papper gällande barnen). Det är verkligen en sjukt tragisk läsning, men en läsning som verkligen till 100 procent förklarar varför det sedan blev som det blev. Tänk så många helt galna sms vi fått genom åren, jag nästan svimmar då jag går igenom dem. Det värsta är nog det då det skulle komma hem någon till oss och kapa fötterna på ett av våra barn, eller nej, vet inte om det är det värsta. Det finns ju några fler som lätt håller samma vidriga nivå. Det är sjuk nivå på dessa texter. Tillslut efter några år(!) samlades alla hot och vidriga händelser ihop och blev grunden för det skydd som jag och min sambo tilldelades. Kontaktförbud blev ett faktum. Barnen ansågs ha ett tillräckligt stort skydd, min sambo är 100 procent vårdnadshavare och hade som sagt kontaktförbud. Oftast är ju barnen (ja då var de ju små) tillsammans med någon av oss som hade detta skydd, ja det är vad som står i papperen som förklaring. För mig varade detta skydd i 2,5 år (!!) när jag numer går till psykolog regelbundet för att prata om och framförallt få hjälpen med att hantera allt skit som jag fått utstå under en så väldigt lång tid så säger även hon som så många andra sagt till mig att jag hade skydd i en väldigt lång tid. Inte mindre än fem gånger prövades det och förnyades. Ett halvår i taget. Jag minns alla dessa gånger detta skulle förnyas som om det vore i går. De tillfällena blev jag aldrig van vid. Att behöva lyssna på så sjukt många förljugna historier… för självklart gick ju inte personen som hade denna dom på sig med på att skriva under papperen. Faktist inte en endaste gång. Nej alla fem gånger gick det vidare till en åklagare som tog beslutet. Numer lever jag utan detta kontaktförbud och från början trodde jag inte att det skulle vara möjligt, men med samtalshjälp och bra människor runt mig går det.
Man kan inte springa ifrån sitt förflutna. Jag förstår inte de människor som bara skiter i vad de åstadkommit och gjort mot andra människor. Då de ”klarnar till” , (om de nu någonsin klarnar till förstås.) borde de ju både rannsaka sig själva och framförallt ställa sig framför spegeln och ”faca” sig själva. Vi är många som aldrig kommer att glömma denna tid och framförallt har den gett djupa sår på fler människor än man kanske kan förstår. Sår som förhoppningsvis läker med tiden. Jag siktar iaf. framåt och det går bättre och bättre känner jag vilket glädjer mig och mina nära. Men glömma, nej det kommer jag aldrig någonsin att göra. Denna läsning från dessa kartonger påminner mig också lite då och då och det ger mig förståelsen på ett bättre vis varför jag haft det så väldigt tungt och jobbigt vissa perioder. Att ha allt väl dokumenterat är viktigt, det har någonting vi fick tips om tidigt och jag fattar varför. Ljuga kan man göra för att slippa se sanningen helt enkelt. Men det finns ju där noga dokumenterat och svart på vitt. Sanningen är svår att komma ifrån liksom. Att ljuga och att förtränga blir nog metoden människor tar till för att orka överleva med sig själv tänker jag. Det är bara att försöka i se, somliga människor fungerar helt enkelt så.