En text som jag skrev för ett år sedan. Tänk att det liksom aldrig verkar förändras. Jo, en punkt blev förändrad, personen som det fanns brottstanke mot lades ner med motivering att straffvärdet inte förändrade då det fanns andra brott som skulle ge samma utslag (typ). Jag ringde en jurist då det var dags för rättslig process i augusti, men jag vet inte om jag blev så mycket klokaste av det samtalet. Allt finns ju dokumenterat och allt finns sparat. Högen har vuxit genom åren. Den tragiska läsningen som alla inblandade kan ta del av vilket är rätt sorgligt, för inte är det direkt någon rolig och upplyftande läsning.😥

Jag vill veta och samtidigt inte. När vi får veta blir jag nämligen alltid lika ledsen och oförstående. Hur kan det ens vara möjligt att skriva under på så många osanningar? Hur kan människor runt om men som ändå borde vara så pass införstådd i vad som är rätt och vad som är fel för de står så pass nära personen i fråga uppmuntra till lögner? Jag blir som sagt ledsen och tar verkligen illa vid mig. Jag har aldrig någonsin i mitt liv varit med om någonting liknande. Det är på gott och på ont att allt finns dokumenterat både hos polis och socialtjänst samt familjerätten genom åren. Familjerätten har ju dessutom gjort sina noggranna slutsater som även de finns dokumenterade och på print. Gott på så vis att då finns verkligen allt svart på vitt då det behövs, ont att det är handlingar som alla berörda kan ta del av då de blir stora nog. Fel ord att skriva ont, men inte är det någon vidare rolig och upplyftande läsning.

Jag är tacksam att jag har min samtalskontakt bokad redan i morgon. Tänk, varje gång som jag ska dit, och det är väldigt frekvent numer, så har det alltid hänt någonting nytt som jag behöver få prata med henne om. Det är verkligen hemskt att det är så men samtidigt är jag oerhört tacksam att jag går till denna oerhört kompetenta psykolog. I morgon ska jag också behandlas för den stress som uppkommit i samband med förföljelser och andra trakasserier från samma person (jo det finns noggrant dokumenterat som sagt på gott och på ont) och det ligger fortfarande misstankar om ett brott kvar. Att man fortsätter att heja på en person som beter sig på ett så avskyvärt vis är en ekvation som jag inte på något vis får ihop i mitt huvud. Fast i hela mig fortsätter ändå den pulserande känslan av kärlek. Ännu mer är jag så övertygad och säker på att kärlek övervinner hat och att jag vet att sanningen ALLTID överlistar lögnen. När det också finns papper som stärker det hela så blir det ju rätt glasklart. Jag fortsätter att agera bra vuxen och god förebild till de barn som finns runt mig 24/7. Allt annat vore fel och det största sveket mot mig själv och dem.