Såklart har jag vetat att dagen kommer, dagen då barnen ska flytta ifrån och iväg.
Min stora tjej flyttade till eget för snart 2 år sedan och trots att flyttlasset inte gick så långt så minns jag att jag hade det rätt jobbigt en period och jag fick påminna mig själv att jag minsann var 19 år då jag bröt mig lös hemifrån. Det blev en svag tröst och en lite ”skärp nu till dig” order till mig själv när jag tyckte det var som mest tufft😅
Så kom samtalet i torsdags från min ”lilla” grabb.
Jesper 20,5 år ska nu flytta från mamma och han drar iväg så mycket längre, han drar iväg till en annan stad.
Studier i Uppsala väntar, ja han har kommit in på det Byggteknik program som han valt som sitt
nr. 1.
Alltså ska jag skratta eller gråta…
Självklart så gläds jag jätte, jätte mycket och känner mig superstolt som mamma, men usch och fy vad jag kommer att sakna honom här hemma❤️
Boende i Uppsala är inte helt enkelt, så därför frågar jag alla mina “cyber vänner, har ni något tips?
Hör av er så snart som ni kommer på något.
