Mellanlandning i München, ja vi är alltså nära att komma hem nu och det är blandade känslor i min kropp. När jag är bortrest tillräckligt många dagar så hinner jag med att släppa den stress jag dragit på mig och som blivit värre och värre med åren efter den ödesdigra dagen av den förföljelse jag drabbades av. Den känslan som jag får då jag reser iväg och som jag liknar med en total frihet går knappt att förklara och jag kan inte jämföra den känslan med någonting. Jag har så svårt att förstå att det är så här det ska vara och kännas, att det var denna känsla som jag också för alltid levde i och med innan den fruktansvärda sommardagen för snart fyra år sedan.
Jag är så lycklig av att känns den totala avslappnande känslan som rätt snabbt tickar in då jag lämnar min hemstad och vardag för några dagar.
Det jag däremot längtar efter här och nu i mitt liv och som finns hemma är de små barnen. Mina stora har jag haft med mig men de tre små. Det är en stor saknad man känner då man åker ifrån dem fyra dagar som vi denna gång gjorde.
Under resans gång har vi nu också samlat på oss födelsedagspresenter och andra små kalastillbehör. Imorgon ska vi få väcka en mycket längtansfull och förväntansfull 9 åring ❤️🎉🌈