Innan jag åkte till Prag för några dagar ledighet och framförallt för att få lite distans från den verklighet jag dagligen lever i hemmavid så kom det en påminnelse likt ett brev på posten som man så ”fint” brukar kalla det. Fast med detta brev finns egentligen inte någonting fint. Ingenting trevligt heller, nej dessa brev från olika myndigheter som dimper ner i våran låda lite nu och då påminner enbart om hur sjuk situationen på riktigt är. Detta bruna kuvert som denna gång kom från åklagarmyndigheten påminner mig verkligen om att jag lever med mig själv som i två helt skilda världar.
Förra onsdagen då jag tog del av detta bruna brevs innehåll så bestämde jag mig för att lämna det till jag återigen är hemma igen. Mina dagar med distans ifrån vardagslivet i Prag blev ännu mer värdefulla och jag gick verkligen ”all in” och släppte allt kring det jobbiga som dagligen tickar på och ligger på här hemma.
Nu ligger detta brev alltså här och jag är åter hemma. Nu är det dags att ta tag i dess innehåll och förhoppningsvis så skippas det någon slags rättvisa denna gång. (Samtidigt som jag skriver det så ifrågasätter jag mig själv, hur många gånger har jag inte uttryckt mig så?) Fast om man gång på gång ställer till det både för sig själv och/eller andra så måste tillslut både sanningen och rättvisan komma i kapp. Jag är alldeles övertygad om att det denna gång med tanke på infon i detta brev kommer att hända någonting. Annat vore ju bara dåligt att tänka. Tron är det sista som överger mig har jag i alla fall lärt mig de senaste fem åren. 