I eftermiddag ska mina bonusbarn få hänga tillsammans med farmor och bäste farbror Patrik. Bla. så är det bio som står på agendan. Dessa små stunder av roliga avvikelser ifrån det normala sätter verkligen en guldkant på tillvaron för oss ALLA! Det är också i de tyngre stunderna som man lär sig att uppskatta det positiva och det bra. Att se våran 7-åring mer eller mindre skutta av glädje ut från badrummet efter att ha duschat efter avslutad basketträning full av förväntan inför resterande tid av söndagen, ja det gör mig alldeles varm och glad inombords. De stunderna påminner mig om att det är värt det, ja det knuffar bort alla de där känslorna av tveksamheter som tack och lov väldigt sällan har snurrat i mitt huvud trots allt.
Denna lilla magiska dam blir mer och mer lika sin pappa och jag hör min röst genom henne då hon försöker att fostra sin lilla syster.
Vi har ett starkt band. Någonting jag egentligen inte tänker så mycket på för det är ju min vardag, men ibland (som nu) stannar jag upp för en stund och tillåter dessa fina tankar av tacksamhet ta över. Ja, jag är helt klart tacksam över livet trots att det stundtals känns både hårt och orättvist. Jag försöker ju bara med att finnas som en bra vuxen till de barn i min närhet som behöver det. Genom att möta min bonusdottes klara blick och genom att bekräfta den glädje i stunden och i livet som hon känner så behöver jag egentligen inte någon annans bekräftelse , det vi byggt upp och det vi har tillsammans säger det mesta ❤️ 