Nu har jag piggnar på mig lite vilket känns skönt. Jag totalt kraschade när jag kom hem efter jobbet igår och jag som har sett fram emot att just jobbet skulle komma igång igen, eller närmare bestämt sett fram emot att alla barnen äntligen ska komma tillbaka idag för att starta en ny termin. Så missade jag alltså helt och hållet den dagen som var idag.
Det är verkligen så sjukt hur kroppen och sinnet fungerar. Om balansen däremellan inte finns så blir man direkt sårbar. Så fungerar iallafall jag har jag märkt. Fast att säga att det är ”helt sjukt” är nog egentligen direkt fel då det kanske är det som är det friska, ja att kropp och sinne gör uppror och det direkt. Mitt i den jobbiga kraschen så kände jag ändå en tacksamhet över att det fungerar på det viset och lyssnar, det gör jag. Tar det på allvar, det gör jag också.
Igår när jag kom hem så tänkte jag att jag åker iväg för en timmes träning. Det är nämligen någonting som alltid fungerar för mig då jag behöver få energi och mental styrka tillbaka. Fast igår fingerade inte det, nej kroppen sa till ordentligt och rätt direkt fick jag tom. feber, så någon träning blev inte aktuellt alls. Huvudvärk ”from hell” kom också plötsligt så det blev sängen för min del från kl 17.30. Min sambo var tack och lov hemma så barnen tog han helt och hållet hand om vilket var absolut nödvändigt. Min lilla kunde inte låta bli att komma in till mig i sovrummet för art pyssla om mig vilket såklart bara var mysigt. Hon läste Alfonssagor för mig och baddade min panna ❤️
Tidigare under dagen kom det där samtalet som jag väntat på en tid. Ett samtal från polisen och det gällde en jobbig händelse som inträffade mot mig vid ett av tillfällena då jag vistades vid Navet i mitt Tillsammans på stan projekt. Usch och fy. Bara att prata om detta hemska och tråkiga som hänt påminner och river upp, för på något märkligt vis så fungerar man ju så fantastiskt att man lär sig att både förhålla sig och att leva ned traumatiska upplevelser som sker, jag vet att jag lär mig att hantera det hela mycket bättre pga. att jag pratar om allt det tokiga som drabbat och drabbar oss.
Jag har alltså vetat att detta samtal från polisen skulle komma och det pga. att min sambo blev uppringd och förhörd för drygt en månad sedan. Även han blev tråkigt drabbad ungefär vid samma tidpunkt som jag. På annat vis och med annan brottsrubriceringen men av samma person.
I samtalet med polisen så blev jag direkt påmind om hur otroligt jobbigt jag har med dessa händelser. De är traumatiska och jag behöver hjälp till att bearbeta dem. Att prata om den hjälper som sagt men det blir ändå jobbigt då man tvingas gå igenom händelsen detaljerat som man gör då det är ett förhör. Att vara bitter och att vara arg för det jag som helt oskyldig blivit drabbad av är inte någon ide” (även om man funderar i de banorna någon gång emellanåt också) Sin energi ska man i detta läge lägga på någonting mer konstruktivt, ja på någonting som hjälper att komma till rätta med de jobbiga känslor som skapats.
Att jag fick ta en hel dag idag i sängen var nödvändigt, men i morgon ser jag fram emot att återigen vara på den plats där jag trivs som bäst när det är vardag, den platsen där jag normalt varken har tiden eller möjligheten att tänka på någonting annat än det jag är där för, mitt arbete med barnen och glädjen med jobbet i skolan. Det hör ju inte direkt till vanligheten att den skyddade verkstaden och den frizonen som jag har med och på mitt arbete rubbas pga. samtal polisen så som det blev i går.
Jag säger det ofta och jag säger det igen.. Missbruk och droger är skit! Det ställer till det för så många människor. För brukaren själv och för så många många andra helt oskyldiga människor 
