– Visst är jag väldigt lik min pappa när han var liten?”

Det är så väldigt viktigt det här med samhörighet och min bonusdotter tar fram kort och vill jämföra med sin pappa när han var liten.  Att deras pappa är den fina och rediga  pappan som han är till barnen betyder så oerhört mycket. 

Själv så  har jag hoppat in som vikarierande  mamma,  eller snarare tillsvidareanställd på obestämd tid har vi nog som senast kommit fram till.  Det är en bra jämförelse som  barnen tycker är riktigt rolig.  När fröken blir sjuk i skolan, vad får man då?.. jo en vikarie.   Jag är alldeles övertygad om att det är  bra  att varva allvarsamhet med humor och jag tror att det är extra viktigt i jobbiga, tunga händelser  och framförallt i samanhang som är alldeles svårbegripliga.

Barnen blir  lättade medan jag själv får en fruktansvärd  huvudvärk efter dessa ”snackis” stunder. De gör mig totalt urladdad.  Ofta sker det naturligt att vi sätter oss ner utifrån olika saker som inträffat och som vi behöver snacka om.  Iband kommer det som ett brev med posten bara sådär.

Så länge jag ser att barnen mår bra så blir det värt det,  ja alltså att bli  liggande med lite huvudbank resten av kvällen. Jag tänker faktist som så,  vad gör väl det i det stora hela? Är man dessutom en känslomänniska som jag råkar vara, ja då är det oundvikligt att få just huvudvärk.  Det är bara att försöka acceptera det  och att gilla läget. 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *