Uppskattning mår vi alla bra av och det är någonting precis varje människa behöver. Jag har alltid haft mina föräldrar som stöttande supportrar, ibland kritiska och ifrågasättande men ALLTID av en omtänksam och fint oroande anledning. De senaste tre åren vill jag nog påstå att jag fått det som mest bevisat för mig. Dessa senaste åren och kanske allra mest det senaste halvåret är tveklöst den absolut tuffaste perioden i mitt liv, där jag påriktigt blivit vansinnigt hårt prövad som människa. Mina föräldrar precis som många andra och även jag själv har ibland haft svårt att hantera det som hänt och det tror jag beror på att det varit så svårt att greppa. Det har helt enkelt varit så sjukt overkligt allt som inträffat. Sådant man läser om i tidningen och som bara händer andra kom plötsligt så nära och in i min vardag. Trots denna svåra greppbarhet så har alltid mina föräldrar frågat hur jag mår och fortsatt med att stötta mig i rätt riktning. Det är bla. deras stöd i kombi med min egna starka vilja såklart som hjälpte mig att stå på mig i känslan: ”detta är inte normalt” . Det var en mening som jag sa både för mig själv och inför andra rätt snabbt. Att definiera vad ”normalt” är, ja det går ju däremot också att diskutera. Såklart är det ett ord som betyder helt olika beroende på vem man är, fast mina föräldrar förstod iallafall rätt snabbt hur jag kände och vad jag menade.
Att fråga hur en annan människa mår, hur det går och hur man känner med allt är en sak , men det är en helt annan sak hur man därefter hanterar de svar man får. Antingen kan man bli tyst och bara lådsas som om man inte hörde eller som om det inte existerar, eller så gör man som mina föräldrar (och såklart fler gör), följer upp och fortsätter att visa att man finns då de där frågorna är ställda trots att det kan vara känsligt och kan leda till vidare jobbig svar som man såklart kan få om man väljer att ställa följdfrågor. Man lär sig såklart hur olika människor fungerar. Det är ju till synes om sist det som är grejen. Vi fungerar alla helt klart så olika och därför reagerar vi och agerar vi därefter i situationer. Mina sanna supportrar i medgång som i motgång är mina föräldrar och det är jag så otroligt tacksam för ❤️
Jag har bestämt mig för att jag ska vara lika delaktig och engagerad i mina barns liv som mina föräldrar alltid har varit och jag ska också fortsätta att finnas för andra som inte har samma fina support och stöd som jag alltid haft och fortfarande har.⭐️
