När barn är små ser man så tydligt hur de utvecklas och växer så fort under de första levnadsåren. Fast de stora barnen då?, alltså det är ju alldeles konstigt, men min lilla grabb (nu pratar jag min biologiska grabb), han fyller 18 år om bara några månader. Hur svårt är inte det att förstå? Han har ju alltid varit min lilla minsting. För hans skull är det ju tur att lilla”E” kom in i bilden, det blev en ny minsting för mig som mamma att börja kalla ”min minsting”. Något som min J har fått heta alltså tills för drygt två år sedan.
Lilla ”E” har verkligen världens finaste storebror. Han har alltid varit en tålmodig och snäll lillebror till största ”E” och han är numer också en viktig förebild för två små barn som han inte på något vis har någon genetisk koppling till, men som ser upp till honom och kallar honom för sin stora och fina storebror.
Jag är så stolt och så lycklig över att ha två så superfina unga vuxna förebilder i våra små barns liv. Jag hoppas att mina stora barn både känner och förstår hur viktiga och värdefulla de är ❤️
