Visst har vi både sett och förstått att det är oerhört viktigt med samhörighet för barnen här hemma och då främst för de yngre såklart. Att Lilla E kom som en frisk fläkt och länk blev bättre än vi någonsin ens vågat drömma om. Mellantjejen letar alltid lika kläder i affärerna till sig och sin mindre syster och hon hämtar ofta foton från sitt rum på sig själv när hon var liten och jämför dem med Lillan, ja så som hon ser ut nu. Visst, båda tjejerna är lika sin pappa på många vis, men för det mesta får vi höra att minstingen är väldigt lik mig och de på min sida. Det är någonting alla hör och vardagspysslet går ständigt vidare i att hitta liknelser. Det är oerhört gulligt att bevittna.
För ett par dagar sedan då min stora tjej tillsammans med sin pojkvän kom hen med Lillan efter ett besök hos frisör Malin på Saxokam utbrast 6-åringen spontant och förtjust:”- Men lilla gumman vad söt du blev då du klippte dig, nu har du ju precis lika lugg som mig” 💕 Ja, som sagt… samhörighet! Det är någonting som är oerhört viktigt. Ibland när jag är på det humöret blir jag så rörd att det är svårt att inte bli lite fuktig i ögats vrå. Jag är så glad att det finns så många värdefulla och stabila förebilder för de små. Tacksam är ett blygsamt beskrivande ord. Jag ör stolt varje dag som jag ser på mina stora barn. De anar inte vilken enorm betydelse de har för de små i familjen. Jag är så oerhört tacksam till livet och så väldigt glad att jag får möjligheten till att ösa av min kärlek till så många precis varje dag. Vad kan någonsin konkurrera med det? Det ör riktigt lyxigt att få leva på det viset och att få ha det så precis varje dag. Biologiska barn som bonus barn, jag gör inte någon skillnad. Jag tackar Gud för att jag tar till mig alla lika mycket! Tänk om det hade varit på annat vis? Barn väljer inte sina livsöden. De är därför värda det absolut bästa och viktigaste i livet, nämligen sann och innerlig kärlek❤️
