De kvällar R har fotbollsträningar under veckan och jag är upptagen med annat som jag planerat långt innan han tog på sig sitt uppdrag som ass. A-lags tränare så finns antingen mina stora barn till hjälp, men för det mesta någon av våra föräldrar. Det handlar oftast inte om någon lång stund, det handlar mer om att ”skarva” tills jag kommer hem. Oftast hinner jag hem innan det är dags för nattning vilket känns skönt. Det är veckodagarna som är lite besvärliga emellanåt och kräver sin planering och utan våra nära runt omkring så skulle vi inte fixa det. Helgerna går lättare. Då har jag verkligen ställt för att varannan helg är det jag som har ansvaret då det är matchdag och varannan helg är det farmor och farfar som tar ansvar, ja åtminstone för två av de tre små barnen. Skönt med den fasta rutinen. Lätt att lägga sin planering i god tid innan då.
Igår när jag kom hem och det var dags för att natta min fina bonustjej så låg vi och pratade om allt möjligt, ja det brukar vi såklart göra nästan alltid, men i går blev det en extra lång och trevlig stund. Innan vi släckte lampan så tittade hon mot affischen som hänger på väggen i hennes rum, ja den hon själv är med på gällande Showkidz. Hon frågade när vi skulle börja dansa igen, hon, jag och andra barn. När hon avslutade det snacket genom att säga ”-Kan vi starta med Showkidz i morgon” och jag svarade att då har du ju ridning då flyttade hon fram starten tills på torsdag torsdsg istället (hehe). Alltså detta är en viktig och rolig grej för henne märker jag. Det framgick tydligt i vårat prat och jag får nog lov att trolla med tiden till hösten känner jag. Roligt när den här spontana och positiva feedbacken kommer. Ingentingsom är påtvingar eller konstlat, bara naturligt och så genuint. Det är faktist efter en sådan stund som jag kollar mig i spegeln och säger till mig själv, ”- Du har hittills lyckats hyfsat bra i din roll som ”extramamma” på full tid 💕
